Minnesstenen i Kållby
Finska kriget
Finska kriget även kallat 1808-1809 års krig utkämpades mellan Sverige och kejsardömet Ryssland. Kriget var en följd av att kejsare Napoleon och tsar Alexander I hade slutit fred i Tilsit i juli 1807. Uppgörelsen innebar att Alexander I skulle gå till angrepp mot Sverige ifall landet inte bröt sina förbindelser med Storbritannien och gick med i Napoleons handelsblockad mot Storbritannien. I kriget förlorade Sverige hela Finland samt Åland till Ryssland och Finland förblev en del av Ryssland ända fram till sin självständighet 1917.
Striden vid Edsevö bro 20 september 1808
Striden vid Esse å i Kållby var en del av återtåget norrut genom Pedersöre efter slaget i Oravais. Den svenska arméns läge var bekymmersamt efter striderna i Oravais och huvudstyrkan var i rentav bedrövligt skick. General Vegesack hade befälet vid Esse å och han kommenderade första brigaden med över 3000 man med ridande ulaner och kanoner. I striden vid Edsevö bro deltog tre bataljoner från den svenska sidan; Västmanlands bataljon, Upplands bataljon och Österbottens bataljon. Fänrik Carl Johan Ljunggren som tillhörde Cedergrens fjärde brigad har berättat för eftervärlden om händelserna vid Edsevö bro i sin dagbok.
Utdrag ur Carl Johan Ljunggrens dagbok:
"I tallskogen långt bort hördes trumslag, som bebådade en kolonns anryckande; och det dröjde icke länge förrän ryssar, framsmygande i den hukade ställning deras jägare plägade iakttaga, började sprida sig över ängen. Elden öppnades mellan dem och våra förposter, som likväl drogo sig öfver till fältvakten för att gemensamt med dem förfoga sig öfver bron och antända densamma. Strax därpå blef en tjock, fientlig truppmassa synlig på landsvägen uppe i skogen. Den avancerade mot slätten och stormade utom kanonhåll, bakom sina tiraljörer, hvilka långsamt skredo fram till åbrädden. Nu började äfven vår bridgads jägare sin plottrande eld öfver vattnet. Bron stod redan i ljusan låga, röken hvirflade upp i hög sky, och lågorna fräste; men icke förty sökte ryska jägare bana sig väg däröfver, medan andra deras kamrater lifligt besvarade de våras häftiga skjutande. Kulorna hveno öfver oss, så högt likväl, att de ej voro farliga."
"Vi roade oss att från vår lilla kulles spets öfverskåda dalen och sågo huru ryssarne kröpo på magen för att komma in i buskarna vid åbrädden. Flere officerare i gröna syrtuter och röda kragar visade sig ibland dem, några till häst. Deras kolonn kom allt närmare och närmare på landsvägen. Med ögonen fästade på denna kolonn och luntan öfver fänghålet stodo våra artillerister likt katten lurande på råttan, färdiga att tända på, och väntade blott sin officers betydelsefulla "fyr" för att slunga döden i ryssarnes leder. Ändteligen gaf han tecknet; elden blixtrade ur kanonerna, eko upprepade skotten, och när röken skingrat sig, syntes ingen kolonn till: den hade kastat sig omkull. Vi sågo hela landsvägen garnerad med hufvudbonader och bajonettspetsar. "
Ryssarna tar sig över ån
Efter att bron bränts och kvällen kom avstannade striderna. Ryssarna förlorade hundratals man, medan 19 svenska soldater sårades. Ryssarna tvingades nu att göra kringgående rörelser för att ta sig över ån och det förekom strider ända från Jåxholm till Esse kyrkby. En del ryssar tog sig över ån på en flottbro vid Åminne och husbonden Jakob Nilsson på Jåxholmen tvingades till att bli deras vägvisare. Vid både Långfors och Storfors vadade ryska trupper över ån och mötte på motstånd av svenska försvaret, men de kunde ta sig vidare mot Kronoby. De återvände senare till Långfors och där lyckades svenska armén med J.A. Stjärnkrans i spetsen överrumpla ryssarna genom ett låtsat återtåg och tillfångata många ryssar. Det Kalugska regementet marscherade runt genom Forsby och Purmo och därifrån vidare till Esse kyrkby där de kunde ta sig över Riback bro utan att möta motstånd, detta för att inte kyrkan skulle skadas.
Den 21:a september beslöt general Vegesack att överge ställningen vid Edsevö bro och inledde på kvällen återtåget till högkvarteret i Kronoby.
Läs mer om finska kriget på Oravais historiska förenings webbsida.
