Pedersöre kyrka är en av Österbottens äldsta medeltidskyrkor, troligen byggd under 1400-talet. Ett rektangulärt långhus med altare i öster och ett torn i väster samt en sakristia invid norra väggen fanns med från början.

Årtalet 1250 ovanför huvudingången härleds från en ganska osäker historieskrivning. Där omnämns att den första kyrkan i Pedersöre byggdes omkring 1250. Påståenden stöds av att sockennamnet Pedersöre nämns redan 1305 och Pedersöre församling flera gånger under 1300-talet. Den första kyrkan var troligen ett litet kapell av sten eller trä.

Ombyggnaden av Pedersöre kyrka till korskyrka skedde 1787-95 och leddes av den kände kyrkobyggaren Jakob Rijf. Klockstapeln bygges 1775 av Tomas Rijf.

År 1985 skadades Pedersöre kyrka svårt i en brand och bl.a den ståtliga tornspiran och kyrktaket förstördes helt. Invändigt fick kyrkan också svåra rökskador. Återuppbyggnadsarbetena avklarades på rekordtid och redan i december 1986 kunde kyrkan återinvigas.

 

 

Den första altartavlan anskaffades till Pedersöre kyrka 1705. Tidigare fanns troligtvis ett altarskåp i kyrkan eftersom dessa hörde till bilden i medeltida kyrkor. Madonnan, som rökskadad räddades undan branden 1985, kan ha varit altarskåpets centralgestalt.

Under Stora ofreden 1714 blev altartavlan från 1705 förstörd då kyrkan led stora förluster efter skövlingen. Ramen, gjord av Caspar Schöder,  undgick förödelsen och är lika ståtlig än i dag. Margareta Capsias (1652-1759) tavla "Pinxit Margareta Gavelin aut Capsia A:no 1725" har prytt altaret från detta år  och anses som en av konstnärinnans mest kända konstverk. På 1880-talet befanns altartavlan vara "alldeles svartnad och derföre missprydande" varför tavlan byttes ut. Capsias altartavla finns nu på Nationalmuseum i Helsingfors. Den tredje altartavlan är Pekka Halonens verk och är en kopia av Leonardo da Vincis "Nattvarden". Den skadades svårt i branden -85 varför den byttes ut till den nuvarande altartavlan, med samma motiv, målad av Jukka Nopsanen 1991.

 

Samma år som Johan Sebastian Bach föddes - 1685 - fick kyrkan sin första sjustämmiga orgel. Den nuvarande 39-stämmiga, helmekaniska orgeln är från 1988. Den är kyrkans femte orgel och kommer från det danska orgelbyggeriet Marcussen & Son.

 

Predikstolen målad i grått med rika förgyllningar och med ett vackert snidat änglahuvud framtill. Den är förfärdigad av kyrkobyggmästaren Jacob Rijf och stod klar 1794.

 

Siffertavlan har skänkts till kyrkan av bönder från Kållby i början av 1800-talet.

 

Den gamla dopfunten från 1700-talet var under många decennier försvunnen. Vid kyrkans restaurering 1950 fann man den gamla dopfuntes skål och ben i det gamla fånghuset som revs då vägen genom Kyrkostand breddades.  Den gamla fattiggubben som fanns på fånghusets vägg,  gömde på sin hemlighet. Restaurerad återbördades den gamla dopunten till kyrkan 1 Advent 1954.

 

 

1775 stod den nuvarande Klockstapeln klar. Matts Lillhånga från Karleby (se Esse kyrka) stod för ritningarna men han hann avlida innan klockstapeln stod klar. Arbetet fullfäljdes troligtvis av Tomas Rijf då hans namn T R samt bomärke finns inristat ovanför den södra dörren. Storklockan  från 1488 är Finlans största medeltidsklocka, 1,32 m i diameter och väger 1360 kg. Mellanklockan väger 510 kg, anskaffningsåret är inte omnämnt men klockan blev omgjuten i Stockholm 1813. Lillklockan anskaffades 1771 och väger 340 kg.

 

Vid båda sidor om klockstapel finns  vackra vita huslängor med svarta tak. Det är de vintergravar som byggdes 1803, en för varje by. Invid klockstapeln till vänster finns Aspegrens släktgrav med årtalet 1784 ovanför dörren.

 

 

Tidigare fanns vid den gamla medeltida kyrkans vägg en byggnad som ger vid handen att den används som benhus. De ben som vid stoftning blivit kvar ovan jord samlades ihop och gömdes undan i benkammaren. Stoftning förekom fram till mitten av 1800-talet.

Den nuvarande benkammaren stod klar 1775 och har troligen samma byggmästare som klockstapeln, Tomas Rijf.

 

På 1760-talet började den stora kyrkofursten Gabriel Aspegren arbeta för att Pedersöre kyrka skulle utvidgas till korskyrka. Detta satte fart på purmoborna som enhälligt gick in för att utverka tillstånd till en egen kapellförsamling. Purmoborna gjorde en anhållan till domkapitlet i Åbo 1769 om kyrkobygge och kapellförsamling. I anhållan påtalades den långa vägen till moderkyrkan. För kyrkobygget fodrades tillstånd av hans kungliga majestät Gustav III som biföll ansökan 1771.

 

Purmo kyrka stod klar 1772, byggherre är med största sannolikhet almogemästaren Antti Hakola från Ala-Härmä. Detta förstärks genom professor Carolus Lingberg beskrivning av Purmo kyrka:

"Purmo kyrkas arkitektoniska detaljer äro dikterade av en säker smak, företrädd av en allmogemästare. Som sådan är Purmo kyrka en av landets mest representativa träkyrkoanläggningar från 1700-talet".

 

Klockstapeln byggdes 1775 i samma stil som kyrkan och är gjord för tre klockor men har två, båda uppges vara gjorda i Stockholm. På storklockan finns inskriptionen  "O land, land land! Hör Herrens ord!" (Jer.22:29)

 

 

Kyrkan rymmer 450 personer efter renoveringen. Altarpartiet är nyare än kyrkan, ritad av Jonas Portin från Esse. Predikstolen är en kopia av Jakob Rijfs predikstol i Pedersöre kyrka. Altarskranket går i samma stil som predikstolen och är förfärdigat troligtvis av Johan Johansson Jofs från Esse.

Ovanför dörren till sakristian finns den gamla altartavlan från 1747, kyrkans äldsta föremål, med Guds namn Jahve som motiv. Tavlan är troligen en gåva från moderförsamlingen.

Kyrkans första orgel anskaffades 1890. Orgelbyggaren var Petter Lybeck från Kronoby. Den nuvarande 22-stämmiga mekaniska orgeln ar byggd av Hans Heinrich i Maxmo 1969. Den gamla lybeckska fasaden har bibehållits.

 

Den mäktiga kilstensmuren som omgärdar kyrka är från 1861. Invid kyrkan finns det under 1970-talet uppförda kyrkhemmet som enligt sakkunskapen är mycket väl anpassat till den sakrala omgivningen

(källa: Rurik Nylund: Purmo kyrka 200 år)

 

Inventarierna från predikostugan överflyttades i början till kyrkan. Inredningen var därför något provisorisk tills kyrkan fick sin nuvarande altare och predikstol. Under första delemn av 1800-talet erhöll kyrkan sina förnämsta prydnader, predikstolen, altaret och siffertavlan. Det var självlärda män från bygden, "Berklars-snickarn" och "Jofs-snickarn" begåvade allmogesnickare som tillförde hembygdens kyrka dess skönhetsvärden. Ritningarna till kyrkoprydnaderna var gjorda av Jonas Portin (jmf. Purmo Kyrka). Portin var berest och hade bl.a studerat kyrkoarkitektur under en vistelse i Stockholm.

Altartavlan är målad av Gust. Erik Hedman från Vasa, tavlan återger Jesus på korset och  Heliga Nattvardens instiftelse. 

Den första egentliga orgeln erhöll kyrkan 1905, orgel var byggd av orgelbyggaren Albanus Jurva i Lahtis. Den nuvarande orgeln är byggd i Kangasala och intallerades i kyrkan 1970.

Bland kyrkans övriga klenoder märks en fin glasmålning av Lennart Segerstråle samt en gammal bänk, den s.k. brudbänken.

 

Sedan år 1862 omgärdads Esse kyrka av en ny gravgårdsmur i huggen sten. Då kyrkogården blev för trång beslöt församlingen att anlägga en ny begravningsplats. Året var 1890.  Sedan dess har esseborna fått sin sista viloplats vid "Vadabackgärdan" en bit från kyrkan.

 

(källa: Finnäs: Esse kyrka 1770 - 1970)